insulin

Substantiv

insulin

1. (fysiologi) ett hormon (peptidhormon) som bildas av betaceller i bukspottkörteln (pankreas) (i synnerhet stimulerat av höga blodsockernivåer) och som ökar cellernas upptag av glukos och vissa aminosyror, stimulerar glykogenesen, fettsyrasyntesen och proteinsyntesen samt hämmar glukoneogenesen

   Se även: glukagon

   Sammansättningar: proinsulin