glukagon

Substantiv

glukagon

  1. (fysiologi) ett hormon (peptidhormon) som produceras av alfaceller i bukspottkörteln (pankreas) (framför allt stimulerat av låg blodsockernivå) och som höjer blodsockernivån genom att stimulera glykogenolysen, glukoneogenesen och lipolysen
    Se även: insulin
ett hormon som produceras av alfaceller i bukspottkörteln
  • engelska: glucagon (en)
  • tyska: Glukagon n