jonbindning
Substantiv
- (fysik, kemi) en stark typ av kemisk bindning som uppstår mellan två joner med motsatt laddning; i det enklaste fallet möts en metall(atom) och en icke-metall(atom), varefter icke-metallen får en eller flera elektroner av metallen (då bildas två joner), och strukturen hålls ihop av elektrostatisk attraktion; en jon i jonbindning måste inte vara en enkel atomjon, utan kan också vara en sammansatt jon; den erhållna strukturen, som är obegränsad, kallas saltkristall
- En natriumatom kan ge en elektron till en kloratom, varvid båda atomerna får fullt yttersta skal (då bildas natriumjon och kloridjon). Den uppkomna elektrostatiska attraktionen håller ihop dem. När detta inträffar mellan många atomer av varje slag, uppkommer en makroskopisk saltkristall (natriumklorid, bordssalt). Detta är ett exempel på jonbindning.
- Se även: kovalent bindning, metallbindning
Översättningar
en stark typ av kemisk bindning som uppstår mellan metall(atom) och icke-metall(atom), där icke-metallen får en eller flera elektroner av metallen, och strukturen hålls ihop av elektrostatisk attraktion
- engelska: ionic bonding
Wikipedia har en artikel om:
jonbindning