köl
Substantiv
köl
- den understa delen av en båt eller ett fartyg som går längst mittlinjen av skrovets botten och utgör dess stomme; särskilt den nedskjutande, skivliknande delen under båtens botten avsedd att minska avdriften och hålla båten upprätt
- Man håller inte kurs utan köl.
- Användning: Det finns båtar utan köl (plattbottnade ekor) och fartyg med flera kölar (katamaraner).
- Sammansättningar: kölhala
- Se även: spant, stäv (konstruktionsdelar på fartyg)
- Fraser: komma på rätt köl - komma i jämviktsläge, ligga med kölen i vädret
Översättningar
den understa delen av en båt
- engelska: keel (en)
- finska: köli (fi)
- franska: quille f
- polska: kil (pl) m, stępka (pl) f
- ryska: киль (ru)
- tyska: Kiel (de) m
