kön
Substantiv
kön 1
- (biologi) uppdelning i typer av organismer inom en viss art i fortplantningssyfte; i regel har däggdjur två kön: honor och hanar; människans två kön benämns oftast kvinnor och män
- Etymologi: Av fornsvenska kyn, , motsvarande danska køn, fornnordiska och isländska kyn, norska kjøn, fornsaxiska och fornhögtyska kunni (tyska Künne, Kunne), fornengelska cynn (engelska kin), av ett urgermanska *kunia-, genom indoeuropeisk rot besläktat med latinets genus och grekiska γένος.
- Besläktade ord: könad, könslig
- Sammansättningar: hankön, honkön, kvinnokön, könslös, könsbestämma, könsbunden, könsbyte, könscell, könsdel, könsdimorfism, könsdiskriminering, könsdrift, könsförbindelse, könsherpes, könshormon, könshår, könsidentitet, könskonträr, könskorrigering, könskromosom, könskvotering, könsliv, könsmaktsordning, könsmogen, könsneutral, könsordning, könsorgan, könspelare, könsroll, könssjukdom, könsskillnad, könsstympning, könsumgänge, könsuppdelning, könsvarelse, könsvårta, könsöppning, mankön
- kortform av könsorgan; genitalier
- (grammatik) mindre vanlig benämning för genus
- Sammansättningar: hankön, honkön, intetkön, tvekön
kön 2
- böjningsform av kö
Översättningar
typ av organism inom viss art
- bokmål: kjønn (no) n
- danska: køn (da) n
- engelska: sex (en), gender (en)
- finska: sukupuoli (fi)
- franska: sexe (fr) m
- isländska: kyn (is) n
- italienska: sesso (it) m, genere (it) m
- japanska: 性別 (ja)
- katalanska: sexe (ca), gènere (ca)
- latin: genus (la) n
- polska: płeć (pl) f
- portugisiska: sexo (pt) m, gênero (pt) m
- ryska: пол (ru) f
- spanska: sexo (es), género (es)
- turkiska: cinsiyet (tr)
- tyska: Geschlecht (de) n
