körfält

Substantiv

väg med fyra körfält (två i vardera riktningen)

körfält

  1. kontinuerlig längsgående del av (t.ex. bil-) väg, med en oftast konstant bredd som är större än bredden hos en stor bil, vanligen en ensam eller en av två, tre, fyra, fem eller sex sådana, vilka går längs varandra och utgör större delen av vägens bredd, avsedd för trafik i en bestämd riktning och med endast ett fordon längs fältets bredd (så att fordonen trafikerar körfältet på rad)
    Se även: körbana, vägren

Synonymer

fil

kontinuerlig längsgående del av väg
  • tyska: Fahrspur (de) f