kalabalik

Substantiv

kalabalik

  1. förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos
  2. folksamling

Synonymer

röra, tumult, rabalder

Etymologi

Ursprungligen av turkiska kalabalık (”folksamling”). Kom in i svenskan i och med Kalabaliken i Bender i början av 1700-talet.