kanta

Verb

kanta

  1. det att utgöra kant för.
  2. det att lägga som en kant längsmed.
  3. det att omge, att flankera.

Se även

det att utgöra kant för.
  • tyska: säumen
det att lägga som en kant längsmed.
  • tyska: umsäumen
det att omge, att flankera.
  • tyska: einfassen, säumen