karta

Substantiv

karta

• uttal: /kɑːʈa/

1. en visuell (och förminskad) representation/återgivning av ett verkligt eller fiktivt geografiskt eller annat rumsligt område

   Med hjälp av en karta kunde positionen verifieras.

   Vanliga konstruktioner: karta över något

   Besläktade ord: kartera, kartering

   Sammansättningar: bilkarta, blindkarta, cykelkarta, detaljkarta, fjällkarta, flygkarta, fotokarta, fågelkarta, färgkarta, generalkarta, globkarta, grundkarta, isotermkarta, kartblad, kartbok, kartlägga, kartläggare, kartläggning, kartläsare, kartograf, kartografi, kartografisk, kartogram, kartritare, landkarta, lantmäterikarta, markkarta, månkarta, plankarta, profilkarta, regnkarta, reliefkarta, skattkarta, specialkarta, språkkarta, stjärnkarta, stomkarta, stormkarta, terrängkarta, universalkarta, väderkarta, väggkarta, vägkarta, världskarta, ägokarta

   Fraser: finnas på kartan

2. (medicin) förpackning för piller och tabletter av olika slag

   Jag åt en hel karta med huvudvärkstabletter förra månaden.

3. pappersblad, särskilt ett som innehåller en förteckning

   Denna karta är en förteckning över vissa postförsändelser.

   Fraser: hamna på överblivna kartan

Etymologi: Från latinets charta, "papper".

Synonymer

plan, sjökort