katig

Adjektiv

katig

1. (östgötska, västgötska, småländska, närkingska) kaxig, uppkäftig, uppstudsig, fisförnäm

   1907: Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden, Thure Sällberg:

   Lika medgörlig, som Erik varit, när han var hennes dräng, lika katig och svår blef han som husbonde.

   1981: Vävarnas barn, Per Anders Fogelström:

   Brita var i vanliga fall katig och orädd, blev sällan eller aldrig svarslös eller handlingsförlamad.

   Varianter: kartig

Synonymer