kemi

Substantiv

kemi

  1. (vetenskaper) vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller OÄ
    Kemist kallas han som sysslar med kemi.
  2. (social) egenskap som anger hur väl två eller fler individer trivs ihop
    Kemin stämde mellan oss.
    Det fanns ingen kemi mellan dem.
    Kemin i gruppen fungerade inte.

Hyperonymer

vetenskap

Hyponymer

vetenskap

Kohyponymer

vetenskap

Besläktade ord

vetenskap
passa ihop
vetenskap
  • engelska: chemistry (en)
  • estniska: keemia (et)
  • finska: kemia (fi)
  • franska: chimie (fr) f
  • färöiska: evnafrøði (fo)
  • grekiska: χημεία (el) f
  • hawaiiska: kemika
  • isländska: efnafræði (is) f
  • italienska: chimica (it) f
  • japanska: 化学 (ja) (かがく (ja), kagaku)/(ばけがく, bakegaku)
  • malajiska: kimia
  • polska: chemia (pl) f
  • ryska: химия (ru)
  • spanska: química (es) f
  • tyska: Chemie (de) f
social egenskap
  • engelska: chemistry (en)
  • spanska: sintonia f
  • tyska: Chemie (de) f
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: kemi