klänning

Substantiv

klänning

  1. klädesplagg bestående av kjol och överdel i ett
    Varianter: klädning (ålderdomligt)
    Etymologi: Fornsvenska klädhning (jämför klädning), en avledning till kläda, i betydelsen "klädedräkt". Nuvarande betydelse belagd sedan 1774
    Sammansättningar: aftonklänning, balklänning, brudklänning, bröllopsklänning, finklänning, klänningsfåll, klänningstyg, långklänning, mammaklänning, sammetsklänning
Översättningar
  • bokmål: kjole (no) m
  • engelska: dress (en), robe (en)
  • franska: robe (fr) f
  • isländska: kjóll (is) m
  • nederländska: jurk (nl)
  • nynorska: kjole m
  • ryska: платье (ru) n
  • tyska: Kleid (de) n