klippa

Substantiv

klippa

1. stort stycke av sten eller bergart; del av urberg som går upp i dagen; klipphäll

   Vi kan vila när vi kommer till den där klippan.

2. en bit av ett berg eller ett litet berg

   Fotografiet föreställde en solnedgång, med en klippa i förgrunden.

3. (överfört) tillförlitlig, orubblig person; person som lyckas trots motgångar

   Han var en klippa på matematik.

   Du är en klippa Hasse, dej kan man lita på.

   Fixade du mitt bröllop trots att du bröt benet, förlorade alla dina sparpengar och blev lämnad av din hustru? Du är en klippa!

Synonymer

klippa håret, stenblock, trimma, berghäll, block, redigera, frisera

Verb

klippa

1. dela eller kapa genom att använda en sax

   "Klipp pappret med saxen ni har framför er på bordet", sade bildläraren till klassen.

2. (reflexivt: klippa sig) låta någon, såsom en frisör, klippa ens hår

   Har du klippt dig? Nej, förresten, det var en dum fråga; jag ser ju att du har klippt dig.

3. sammanfoga olika delar av en film eller ett ljudband för att framställa en enhet; speciellt bestämma sig för var en viss scen eller ett visst inslag ska avslutas

   Filmen är inte riktigt klar; den måste klippas färdigt förrän den kan visas för den allmänna publiken.

   Okej, då klipper vi här.

4. (vardagligt) förstöra ett kontokort eller dylikt på grund av att tillhörande tjänst avslutats, till exempel genom att med en sax dela kortet i flera små bitar

   Nu har Kim äntligen bestämt sig för att klippa alla de där kreditkorten som brukade vara så lockande att använda.

5. ta bort hår från (oftast med sax)

   Fåren måste klippas.

6. (bowling) ta (en kägla) utan att ta någon av de käglor som står direkt bredvid

   När bara ettans och treans kägla står kvar så har jag en hemsk tendens att alltid klippa trean.

Grammatik

Preteritumformerna klöpp och klapp förekommer i vissa dialekter.

Fraser

• klippa av
• klippa bandet till
• klippa ett band
• klippa till
• nu är det klippt
• som klippt och skuren

Besläktade ord

• klipp
• klippning