knaster

Substantiv

knaster

  1. sprött, torrt ljud; knastrande ljud
    Brasan brann med ett dämpat knaster.
    Sammansättningar: knastertorr, knasterhård
    Etymologi: Sen 1894 av knastra. Se även knister.
  2. (slang) enklare typ av tobak av låg kvalitet; marijuana med låg halt av tetrahydrocannabinol blandat med örter
    Ta lite knaster och blanda ut med det där starka haschet.
    Etymologi: Sen 1680 av nederländska kanastertobak med samma betydelse (egentligen "tobak i korg"), från spanska canastro "flätad korg". Ytterst av grekiska kanastron "korg", jämför med kanister. Rotbesläktat med kanal och kanjon.
  3. (slang) cigarett
  4. låsring som håller fast kolvbulten i en explosionsmoter.
  5. (slang) yngre (attraktiv) kvinna, motsv. 60-talets brallis

Synonymer

sprak, brus, sprakande

sprött, torrt ljud
  • polska: trzask (pl) m