knäck
Substantiv
knäck
- karamell gjord på socker, sirap och grädde med mandel eller (hassel)nötter, som blir hård när den svalnar
- De kokade jättemycket knäck till julafton.
- Se även: kola
- det att knäcka, det att brytas med slag
- Pinnen hade fått sig en knäck.
- (endast singular bestämd form) dråpslag
- Värmen håller på att ta knäcken på mig.
- (vardagligt) extrajobb
- Se även: extraknäck
- (journalistslang) uppdrag att skriva en artikel åt en tidning
Översättningar
1. karamell
- bokmål: knekk
- engelska: toffee (en)
- finska: toffee (fi)
- tyska: Sahnebonbon (de) n
Verb
knäck
- böjningsform av knäcka