krön

Substantiv

krön

översta del eller kant, särskilt om höga naturföreteelse såsom kullar och berg; kulmen

Strax efter ett krön finns en skylt på högra sidan av vägen.

1970 nådde USA:s produktion sitt krön.

Besläktade ord: kröna

Synonymer

Översättningar

Översättningar

engelska: crest^(en)
franska: crête^(fr) f

tyska: Gipfel^(de) m, Kamm^(de) m

Verb

krön

böjningsform av kröna