krigföring

Substantiv

krigföring

  1. det att aktivt delta i en väpnad konflikt mellan flera parter, exempelvis nationer, stater och arméer
    Fraser: psykologisk krigföring
det att aktivt delta i en väpnad konflikt mellan flera parter, exempelvis nationer, stater och arméer
  • engelska: warfare (en)
  • finska: sodankäynti
  • tyska: Kriegführung (de) f, Kriegsführung (de) f