krocka

Verb

krocka

1. kraftigt stöta ihop /med något/, ofta så att skada uppstår, särskilt om fordon som kör på annat fordon, person, djur eller annat

   När jag var ute i min lilla golf så krockade jag med en lastbil.

   Min kusin och jag sprang runt med ögonbindlar i mörkt rum. Till slut krockade vi.

   Vanliga konstruktioner: krocka, krocka med något

2. krocka (1) med något /in i något/

   Krockade de in i lyktstolpen med sin nya eller sin gamla bil?

   Vanliga konstruktioner: krocka (in i något) med något

3. göra så att /något/ krockar (1) med något

   Jag råkade krocka farmors bil i julas.

   Vanliga konstruktioner: krocka något

4. sammanfalla /med något/

   Programmen krockar med varandra, så datorn måste ha minst två TV-avkodningskort.

   Jag kan tyvärr inte komma på festen för det krockar med min systers bröllop.

   Vanliga konstruktioner: krocka, krocka med något

5. inte gå ihop; hamna i konflikt

   Att äta fläsk krockar med min religion.

   Deras åsikter om miljön krockade.

   Vanliga konstruktioner: krocka, krocka med något

Besläktade ord: krock

Se även: krocket

Synonymer