läskarl

Substantiv

läskarl

  1. man som ägnar sig åt läsning och studier snarare än åt praktiska göromål
    1864: Svenska Familj-Journalen:
    Jag kan ej lära dig mera, än hvad jag redan gjort, och tror du mera passar till läskarl, än till handtverkare.
    1901: Strengnäs stifts herdaminne, Klaës Alfred Hagström:
    Rektor framhöll ock, huru Erik med tiden kunde blifva en bra läskarl och kanhända med tiden komma att bestiga predikstolen i Härad.