karl

Substantiv

karl

  1. man, ofta en stark och manlig sådan
    Grabben jobbar som en hel karl.
    Varianter: kall (dialektalt)
    Besläktade ord: käring
    Fraser: vara karl för sin hatt - klara sina åtaganden
    Sammansättningar: fruntimmerskarl, gårdskarl, karlakarl, karlatag, karlhatare, karljägare, karltokig, kraftkarl, kvinnokarl, körkarl, läskarl, riktkarl

Synonymer

snubbe, gubbe, man

karl
  • nederländska: kerel (nl) m, vent (nl) m
  • tyska: Kerl (de) m, Mann (de) m, Mannsbild n