långfinger

Substantiv

långfinger n eller u

  1. på människan det längsta av handens fingrar, det tredje fingret räknat från tummen
    Grammatik: Långfinger liksom finger vacklar i genus och kan vara både neutrum och utrum. Neutrum är vanligare. Pluralformen är dock alltid fingrar oavsett genus.
det längsta av handens fingrar
  • bokmål: langfinger
  • engelska: middle finger (en)
  • finska: keskisormi (fi)
  • franska: majeur m
  • lulesamiska: gasskatjuvdde
  • tyska: Mittelfinger (de) m