lystmäte

Substantiv

lystmäte

1. tillräckligt mängd för att tillfredställa ens begär

   1935: Av samma blod, Agnes von Krustenstjerna:

   Petras evigt längtande hjärta skulle inte få sitt lystmäte.

   1999: Det hemliga namnet, Inger Edelfeldt:

   Det enda jag kan göra när den kommer är kanske att gå in i den så skamlöst och intensivt att jag kan få mitt lystmäte av känslan och sedan gå ut igen.

   Vanliga konstruktioner: få sitt lystmäte av något

   Etymologi: Av fornsvenska lustmäti. Av lust och -mäte, avledning av mat. Jämför innanmäte och isländska -meti.