läpp

Substantiv

läpp

• uttal: /lɛp/

1. (anatomi) en av två mjuka delar – underläpp respektive överläpp – som omger den yttre delen av munnen hos människor, däggdjur, samt vissa fiskar och herptiler

   Fraser: (kollokationer) kluven läpp, med darrande läppar, fukta läpparna, vara blå/röd/torr om läpparna, läsa på ngns läppar

   Hon målade sina läppar röda.

   Nedre läppen var torr och sprucken.

   De slickade sig om läpparna när de såg den läckra maten.

   Fraser: bita sig i läppen, falla någon på läppen - (tycka om, gilla, behaga), hänga läpp - (vara ledsen, sura), hänga vid någons läppar, inte få över sina läppar, läpparna är förseglade, vara på allas läppar

Varianter

• läppe (dialektalt)

Etymologi

Sen yngre fornsvenska læpper av den indo-europeiska roten leb- "slicka, läpp; hänga ned".

Besläktade ord

• lapa
• lapp
• lappri
• läppja
• labial

Sammansättningar

• fläskläpp
• blygdläpp
• läppavläsning
• läppljud
• läppstift
• hängläpp

Se även

• bonnläpp