mun

Substantiv

människans mun, när den är öppen (kroppsdel)

mun

(anatomi) den kroppsdel hos människan och djur genom vilken mat intas och ljud avges

Tugga inte med öppen mun.

Mamman fick en puss mitt på munnen.
öppning (i ett föremål) vilken liknar en öppen mun (kroppsdel)
tal, uttryckssätt

Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.

Besläktade ord: muntlig

Etymologi: Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

Sammansättningar

Fraser

Synonymer

munöppning, gap, klaff, trut, käft

Översättningar

kroppsdel

afrikaans: mond^(af)
arabiska: فَم
azerbajdzjanska: ağız^(az)
baskiska: aho^(eu)
bokmål: munn^(no) m
bosniska: usta n pl.
danska: mund^(da) u
engelska: mouth^(en)
estniska: suu^(et)
finska: suu^(fi)
fornnordiska: munnr
franska: bouche^(fr) f
färöiska: munnur m
grekiska: στόμα^(el)
indonesiska: mulut^(id)
isländska: munnur^(is) m
italienska: bocca^(it) f
krimtatariska: ağız

lettiska: mute^(lv)
litauiska: burna^(lt)
meänkieli: suu
nederländska: mond^(nl) m
nynorska: munn m
polska: jama ustna^(pl) f hos människan, jama gębowa^(pl) f hos djur, usta^(pl) pl. hos människan, buzia^(pl) f vardagligt, gęba^(pl) f vardagligt, pysk^(pl) m hos djur eller nedsättande hos människor, morda^(pl) f hos djur eller nedsättande hos människor
portugisiska: boca^(pt)
rumänska: gură^(ro)
ryska: рот^(ru)
spanska: boca^(es)
tjeckiska: ústa^(cs)
turkiska: ağız^(tr)
tyska: Mund^(de) m
ungerska: száj^(hu)
zhuang: bak

Wikipedia har en artikel om: mun