måste

Substantiv

måste

  1. det som man är tvungen till


Synonymer

tvingas, tvungen, plikt, vara tvungen

nödvändighet
  • engelska: must (en), obligation (en), duty (en)
  • franska: devoir (fr) m
  • tyska: Zwang (de) m, Verpflichtung (de) f

Verb

måste

  1. indikerar att det finns ett krav på att subjektet i meningen ska göra något; uttrycker nödvändighet
    Du måste städa ditt rum idag, annars får du ingen middag.
  2. böjningsform av måsta

Grammatik

Infinitiven måsta förekommer i vissa dialekter, men inte i rikssvenskan. I negativa konstruktioner som "att inte måste"


uttrycker nödvändighet
  • bokmål: måtte (no)
  • engelska: must (en), have to (en)
  • finska: pakko
  • franska: devoir (fr) (infinitiv)
  • färöiska: mega
  • isländska: verða (is) /að/, hljóta (is), eiga (is) /að/
  • japanska: なければならない, なければなりません, なければいけない, なければならぬ, なきゃ (ja) (talspråk), なきゃいけない, なきゃならない
  • malajiska: perlu
  • polska: musieć (pl)
  • ryska: должен (ru)
  • tjeckiska: muset (cs)
  • tyska: müssen (de)