möka

Verb

möka -de , -t

• uttal: 'mö:.ka /ˈmøːˌka/

1. (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) flatulera (så att det luktar illa)

   Han mökade så mycket att man var tvungen att vädra i rummet efteråt.

   Vem är det som mökat? Här luktar det ju abel!

2. (möjligen dialektalt) på ett kaxigt sätt kräva att någon flyttar på sig

   Möka på dig!

Synonymer

braka, fisa, fjärta, flatulera, möga, släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta

Etymologi

att prutta

Av fornsvenska myk "gödsel; smuts; avföring", av samma rot som mocka. Jämför även med danska møg (sydsvenska mög), norska møkk och isländska mykr, myki.

Besläktade ord

• mök