mandolin
Substantiv
mandolin
- ett stränginstrument liknande luta
- 1906 Wilhelm Granath: Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget Tack! svarade Fridolf och stämde sin mandolin samt gjorde sig i ordning att sjunga.
Etymologi
Känt sedan 1769, av franska mandoline, från italienska mandolino, till mandola jämte mandora, väl ombildat av italienska pandora, pandura - fornfranska pandore, ytterst av grekiska pandoura.
Översättningar
Översättningar
- bokmål: mandolin (no)
- danska: mandolin
- engelska: mandolin (en)
- finska: mandoliini (fi)
- franska: mandoline (fr) f
- italienska: mandolino (it) m
- kurdiska: mandolîn
- nederländska: mandoline (nl)
- polska: mandolina (pl) f
- ryska: мандолина (ru) f
- tyska: Mandoline (de) f
