medeltid

Substantiv

medeltid

  1. (vanligen i bestämd form) tidsepok i (Väst)europeisk historia, vanligen 500-talet - 1400-talet
    1930: Svenska Turistföreningens årsskrift:
    Vi hava sett, att Närke under medeltiden ägde ett blomstrande bergsbruk.
  2. utmätt medelvärde för tiden det tar att göra något
    Besläktade ord: medeltida
epok
  • arabiska: عصور وسطى
  • bokmål: middelalder
  • bosniska: Srednji vijek
  • engelska: the Middle Ages (en)
  • estniska: Keskaeg
  • finska: keskiaika (fi)
  • franska: Moyen Âge (fr) m
  • galiciska: Idade Media (gl)
  • grekiska: Μεσαίωνας (el) m
  • hebreiska: ימי הביניים
  • indonesiska: abad pertengahan (id)
  • isländska: miðaldir f pl.
  • italienska: medioevo (it) m
  • japanska: 中世 (ja)
  • kinesiska: 中世纪 (zh) (zhōngshìjì)
  • kroatiska: Srednji vijek
  • kurdiska: سه ده ی ناوه راست
  • latin: Medium Aevum n
  • luxemburgiska: Mëttelalter
  • persiska: قرون وسطی (fa)
  • polska: średniowiecze (pl) n
  • ryska: средневековье (ru)
  • serbiska: Средњи вијек
  • slovakiska: Stredovek
  • slovenska: srednji vek (sl) m
  • spanska: Edad Media (es) f
  • tjeckiska: středověk (cs) m
  • turkiska: Ortaçağ (tr)
  • tyska: Mittelalter (de) n
  • ungerska: Középkor