mitt

Substantiv

mitt

  1. centrum, medelpunkt
    Sammansättningar: mittback, mittbena, mittemellan, mittemot, mittfält, mittgång, mitträcke, mittåt
    Fraser: mitt i prick
  2. (fotboll, vardagligt) kortform av mittfältare, som är en kortform av mittfältsspelare

Synonymer

kärna, centrum

centrum
  • bokmål: midt (no) m
  • engelska: middle (en), centre (en)
  • nederländska: midden (nl) n
  • nynorska: midt m
  • tyska: Mitte (de) f, Zentrum (de) n, Mittelpunkt (de) m
mittfältsspelare
  • nederländska: middenvelder (nl) m
  • tyska: Mittelfeldspieler (de) m

Pronomen

mitt (possessiva pronomen)

  1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular neutrum

mitt (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular neutrum
Besläktade ord: min, mina
possessiva pronomen
  • tyska: mein (de)
  • älvdalska: mett
reflexiva possessiva pronomen