munspel
Substantiv
- uttal: /ˈmɵnˌspeːl/
- mindre blåsinstrument med en uppsättning hål som spelaren kan blåsa in i eller ut ur i där hålen ger olika toner
- 1907 Ord och bild. Sextonde årgången: [...] och hon kysser en gång, när han spelat för henne, hans af munspelet blödande läppar.
Synonymer
munharmonika, oralorgelÖversättningar
blåsinstrument
- danska: mundharmonika u, mundharpe u
- engelska: harmonica (en)
- estniska: suupill
- finska: huuliharppu (fi)
- franska: harmonica (fr) m
- grekiska: φυσαρμόνικα (el) f (fysarmónika)
- ido: bokoharmoniko (io)
- iriska: armónach m
- isländska munnharpa f
- italienska: armonica a bocca, armonica (it) f
- japanska: ハーモニカ (ja) (hāmonika)
- kinesiska: 口琴 (zh) (kǒuqín)
- koreanska: 하모니카 (ko) (hamonika)
- makedonska: усна хармоника f (úsna harmónika)
- marathi: हार्मोनिका m (hārmonikā)
- nederländska: mondharmonica (nl) f
- polska: harmonijka ustna (pl)
- portugisiska: gaita (pt), gaita-de-boca, harmônica (pt)
- spanska: armónica (es) f
- swahili: kinanda cha mdomo
- tyska: Mundharmonika (de) f
- ungerska: szájharmonika (hu)
