normal

Adjektiv

normal

  1. bruklig, standard, ej avvikande, följer normen
    I normala fall så gör vi så här, men detta är ett undantag.
  2. (matematik) vinkelrät; bildande en rät vinkel gentemot
    Nordisk familjebok Hydrostatik, 1884: Tryckets riktning är normal mot [kärlets väggar], emedan det skall upphäfva trycket på partikeln, som är i beröring med kärlväggen.
vinkelrät

Synonymer

konventionell, vanlig, gängse, genomsnittlig, ordinär, som alla andra

Antonymer

bruklig
vinkelrät

Sammansättningar

Besläktade ord

bruklig
bruklig
  • engelska: normal (en), ordinary (en), unexceptional (en), conventional (en), common (en)
  • franska: normal (fr)
  • isländska: eðlilegur (is)
  • portugisiska: normal (pt)
  • tyska: normal (de), gewöhnlich (de)
vinkelrät
  • engelska: normal (en), orthogonal (en)
  • franska: normal (fr)
  • tyska: normal (de)

Substantiv

normal

  1. (matematik) en linje eller vektor som är vinkelrät mot en given yta eller kurva
    Sammansättningar: ytnormal, enhetsnormal, normalvektor
vinkelrät
  • engelska: normal (en)
  • tyska: Normal n