offer

Substantiv

offer

någon som råkar ut för något negativt, vanligen ett brott

Rånaren smet innan offret ens märkt vad som hänt.

Sammansättningar: brottsoffer, mordoffer, offermentalitet, våldtäktsoffer
något som offras eller ges bort

Sammansättningar: offergåva, offerplats, offerrit

Besläktade ord: offra

Synonymer

Översättningar

någon som råkar ut för något

bokmål: offer^(no) n
engelska: victim^(en), prey^(en)
franska: victime^(fr) f

litauiska: auka^(lt) f
nynorska: offer n
tyska: Opfer^(de) n

någon som offras

bokmål: offer^(no) n
engelska: sacrifice^(en), oblation^(en)
litauiska: auka^(lt) f

nynorska: offer n
polska: ofiara^(pl) f
tyska: Opfer^(de) n