brott

Substantiv

brott

brytning, det att bryta något
ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken
verktyg för uppbrytning
överträdelse, kränkning
olaglig eller kriminell handling; förbrytelse

När begicks brottet?

Synonymer

fraktur, kriminalitet, förseelse, förbrytelse, lagöverträdelse

Besläktade ord

brottslig
brottslighet
brottsling
bryta

Homofoner

brått

Sammansättningar

brytning

avbrott
benbrott
genombrott
inbrott, inbrottssäker
sammanbrott
utbrott, glädjeutbrott

plats

dagbrott
kalkbrott
malmbrott
stenbrott

förbrytelse

brottsbalk
brottsbekämpning
brottsförebyggande
brottsmisstanke
brottsmisstänkt
brottsoffer
brottsplats
brottsrubricering
brottsstatistik
brottssäkerhet
brottsutredning
brottsvåg
sexbrott

Se även

brottning
fortfarande brott

Översättningar

brytning

engelska: break^(en), fracture^(en)

franska: fracture^(fr) f
ryska: обрыв^(ru) m

anläggning för brytning av markfyndighet

engelska: quarry^(en)
finska: louhos^(fi)

franska: carrière^(fr) f

överträdelse

engelska: violation^(en), infringement^(en), infraction^(en), breach^(en)

franska: violation^(fr) f, transgression^(fr) f, infraction^(fr) f

olaglig handling

engelska: crime^(en), offence^(en), felony^(en)
finska: rikos^(fi)
franska: transgression^(fr) f, crime^(fr) m
isländska: afbrot^(is) n, glæpur^(is) m

japanska: 犯罪^(ja) (はんざい, hanzai)
ryska: преступление^(ru)
tyska: Verbrechen^(de) n