oklanderlig

Adjektiv

oklanderlig

  1. som man inte kan anmärka på; som inte innehåller eller uppvisar fel
    1917: Anna Maria Lenngren, Karl Warburg:
    Översättarinnan har tämligen noga slutit sig till originalet, och hennes tolkning liksom behandling av versen är oklanderlig, understundom riktigt vacker, om än hjälpverb användas nog mycket för rimmens skull.
    2007 (20 dec): En prinsessdröm för barn och vuxna (Hufvudstadsbladet):
    Hon spelar med oklanderlig komisk timing, lätt stilisering, vagt vansinne och mycket hjärta.
    Antonymer: klandervärd

Synonymer

felfri, klanderfri, tadelfri, tadellös, hedersam, redbar, hedervärd, oförvitlig, rättskaffens

som man inte kan anmärka på
  • bokmål: feilfri, uklanderlig
  • engelska: flawless (en), impeccable (en)
  • franska: impeccable (fr), irréprochable (fr)
  • tyska: untadelig (de), tadellos (de)