okynne

Substantiv

okynne

  1. det att ställa till besvär i onödan, ofta för att retas, men även oavsiktligt
    Jag har slutat okynnesäta.
    Sammansättningar: okynnesjakt, okynneskörning, okynneshandling, okynnessupa, okynnesäta
det att ställa till besvär i onödan
  • polska: dokazywanie n, swawola f