påg

Substantiv

påg

1. (skånska) pojke

   Användning: Numera mestadels vardagligt, om alla unga personer av manligt kön från nyfödda bebisar till unga män.

   Etymologi: Troligen ur det finska poika, liksom pojke.

   Sammansättningar: gåsapåg, pågablära, pågadrul

   Hyperonymer: glytt

   Kohyponymer: tös

Synonymer