paps

Substantiv

paps

  1. (mycket vardagligt eller barnspråk) pappa
    2011: Kvinnan som lekte med dockor, Åsa Nelvin:
    Paps och jag sitter kvar när mams går in med de använda tallrikarna, för att hämta efterrätten.
    Varianter: papps, papsen, pappsen, pappis