pip

Substantiv

en kanna försedd med handtag och pip

pip

litet rör på kanna som det går att hälla igenom
gnällande ljud, pipande ljud; svagt ljud i högt tonläge

Besläktade ord: pipa

Översättningar

rör på kanna

engelska: spout^(en)

polska: dzióbek^(pl) m
tyska: Tülle f

gnällande ljud

engelska: peep^(en), shrill^(en)

polska: pisk^(pl) m
tyska: Pfiff^(de) m

Verb

pip

böjningsform av pipa