pol

Substantiv

pol

1. (geografi, astronomi) en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler)
2. (fysik) en ände av en magnet
3. (komplex analys) en punkt där gränsvärdet för en given funktion är oändligheten

   Den komplexvärda funktionen har poler i punkterna .

Hyponymer

geografisk pol

• nordpolen
• sydpolen

magnetisk pol

• nordpol
• sydpol

matematisk pol

• enkelpol
• multipelpol

Sammansättningar

fysik

• monopol
• dipol
• kvadrupol

Besläktade ord

• polär
• polar-
• polarisera