rättegång

Substantiv

rättegång

  1. juridisk process (= rättslig gång), förhandling (sammanträde) i en domstol
    1923: Nordisk familjebok:
    Han blef därför häktad, och mot honom började 29 juni 1908 en rättegång för mened och andras förledande till detta brott […].
    2012 (14 jan): Sjutton åtalde i rättegång utan motstycke (Sydsvenskan):
    Rättegången avslutas enligt planerna i slutet av april, och dom faller senast den 1 juli.

Synonymer

mål

juridisk process
  • engelska: trial (en)
  • finska: oikeudenkäynti (fi)
  • franska: procès (fr) m
  • spanska: proceso (es) m, juicio (es) m
  • turkiska: dava (tr) (da:va:), duruşma (tr)
  • tyska: Prozess (de), Gerichtsverfahren (de), Gerichtsverhandlung (de), Rechtsstreit (de) m