ropa
Verb
ropa
- säga något med stark röst för att det ska höras på avstånd större än vid vanliga samtal
- 1914 Selma Lagerlöf: Kejsaren av Portugallien: Ja, kanske det finns någon annan här, som kan ropa ut varorna en stund, medan Jöns vilar sej? sa då riksdagsmannen.
- Han ropade åt barnen att det var dags att äta.
Synonymer
hojta,
kalla,
skrika,
gapa, skria,
skandera, tjoa
Etymologi
Fornsvenska rōpa, äldst: vanrykta - isländska hrópa det samma, danska raabe, ropa; jämte växelformen fornsvenska röpa, vanrykta = isländska hrǿpa det samma, danska røbe, förråda, uppenbara, i äldre danska också 'tillrättavisa, anklaga'; motsvarande fornsaxiska hrôpan starkt verb, ropa, fornhögtyska ruofan (tyska rufen), fornengelska hrópan det samma, jämte gotiska hrôpjan svagt verb (det senare = fornsvenska röpa osv) Betydelsen 'vanrykta' verkar vara inhemskt nordisk; den av 'ropa' beror väl på inflytande från tyskan.
Fraser
- som man ropar i skogen får man svar
Översättningar
säga med stark röst
- danska: råbe
- engelska: call (en), shout (en)
- finska: huutaa (fi)
- isländska: hrópa (is)
- italienska: gridare (it)
- nederländska: roepen (nl)
- sydsamiska: goejhkedh
- turkiska: bağırmak (tr), çağırmak (tr)
- tyska: rufen (de), (schreien (de))