kalla

Verb

kalla

  1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något
    Jag kallar den nya datorn "Beräknus".
    –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!
  2. uppmana att komma
    Kalla på betjänten.

Synonymer

hålla med, titulera, anropa, benämna, ropa

använda ett annat namn
  • danska: kalde, kalde
  • engelska: call (en)
  • finska: kutsua (fi)
  • franska: appeler (fr), dénommer (fr)
  • isländska: kalla (is)
  • polska: nazywać (pl)
  • ryska: называть (ru) (nazyvát'), звать (ru) (zvat')
  • spanska: llamar (es)
  • turkiska: adlandırmak (tr), çağırmak (tr)
  • tyska: nennen (de)
uppmana att komma
  • danska: kalde
  • engelska: summon (en), call (en)
  • finska: kutsua (fi)
  • isländska: kalla (is)
  • polska: wołać (pl)
  • ryska: позвать (ru) (pozvát')
  • spanska: llamar (es)
  • turkiska: (toplantıya) çağırmak (tr), (gelmesini/yapmasını) söylemek (tr)
  • tyska: auffordern, einberufen, herbeirufen (de)

Adjektiv

kalla

  1. böjningsform av kall