ruin

Substantiv

ruin

  1. (arkitektur, historia) lämning av byggnadsverk
  2. undergång, förfall, fördärv
  3. (ekonomi) ekonomiskt sammanbrott
lämning av byggnadsverk
  • engelska: ruin (en)
  • japanska: 廃墟 (ja) (はいきょ, haikyo)
  • ryska: руина (ru) f
  • tyska: Ruine (de) f
undergång, förfall, fördärv
  • tyska: Ruin (de) m
ekonomiskt sammanbrott
  • tyska: Ruin (de) m