runa

Substantiv

runa

  1. en typ av äldre skrivtecken
    Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, hälsingeruna, isruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, orchonruna, runalfabet, runologi, runrad, runskrift, runstav, runsten
en typ av äldre skrivtecken
  • tyska: Rune (de) f