runsten

Substantiv

runsten

  1. stenblock i vilket runor ristats in
    2012 (21 jun): Tusenårigt mästarprov funnet i Odensala (ABC-nytt, svt):
    Det var i går som runstenen vid Odensala kyrka upptäcktes när stenarbetarna letade i en hög med sten från den gamla kyrkogårdsmuren.
Översättningar
  • bokmål: runesten, runestein
  • engelska: runestone (en)
  • esperanto: runŝtono
  • estniska: ruunikivi
  • finska: riimukivi (fi)
  • franska: pierre runique f
  • italienska: pietra runica f
  • latin: lapis runicus
  • litauiska: runų akmuo m
  • nederländska: runensteen
  • nynorska: runestein
  • polska: kamień runiczny m
  • portugisiska: pedra rúnica f
  • spanska: piedra rúnica f
  • tyska: Runenstein (de) m