runka

Verb

runka

  1. skaka
    Filmjölken ska runkas före öppning.
    1830: Famillen H***, Fredrika Bremer:
    Hennes Nåd runkade på hufvudet, såsom. till accompagnement af egna tankar.
  2. (slang) masturbera, onanera, främst om manlig onani, men även i mindre utsträckning om kvinnlig sådan
    Han runkade i duschen.
    1974: Kommer upp i tö, s. 405, Hannu Salama:
    Och fanns det inget annat tog han bibeln och runkade tillsammans med den, läste på nytt hur Dina blev våldtagen och hur David förförde Batseba och Davids äldsta son sin syster, och Noas döttrar förförde sin far, [...]
    2010: Livets ord, Magnus Betnér:
    Jag vet inte hur ni gör om ni ska ta er ett snabbrunk. Okej. Kille, tjej, spelar ju ingen roll; tjejer runkar lika mycket.

Synonymer

ruska

masturbera
  • bokmål: runke (no), onanere
  • engelska: wank (en), jerk off (en), masturbate (en), fap (en), toss (en)
  • finska: runkata (fi), vetää käteen (fi)
  • franska: se branler (fr)
  • frisiska: lobje
  • isländska: runka
  • japanska: オナる (onaru), オナニー (onani-) (wo suru), 千擦りを掻く (senzuri wo kaku), 千擦りを扱く (senzuri wo koku), モミモミ (momimomi) (suru), マスを掻く (masu wo kaku)
  • kinesiska: 打炮 (zh)
  • nederländska: rukken (nl)
  • slovenska: dŕkati
  • spanska: pajearse
  • tjeckiska: honit si ho

Substantiv

runka

  1. ett stångvapen med symmetriska, uppåtböjda sidoklingor
    1943: Bardisanen som svenskt drabant- och befälsvapen, Heribert Seitz:
    Den äldre vapenforskningens stora auktoritet Wendelin Boeheim* definierar (1890) emellertid ordet bardisan med utgångspunkt i ett annat stångvapen, runkan: [...]