rycka

Verb

rycka

1. häftigt dra åt sig

   Ryck den inte ur mina händer sådär.

   Barnen ryckte mamma i kjolen för att få hennes uppmärksamhet.

   1905: Doktor Glas, Hjalmar Söderberg:

   Omsvärmad av druckna nattsvirare och av skökor som röcko mig i rocken skyndade jag genom gatorna.

Synonymer

Grammatik

I vissa dialekter förekommer även preteritumformen röck, jämför tröck.