säl
Substantiv
säl
- individ av någon art tillhörande någon av däggdjursfamiljerna öronsälar (Otariidae), öronlösa sälar (Phocidae) och valrossar (Odobenidae)
- Etymologi: Fornsvenska siæl, fornisländska selr, fornhögtyska selah, medellågtyska sel, av urgermanska *selha-, möjligen bildat till en rot *selh- med betydelsen ’krypa’, ’kravla’. Den rikssvenska formen säl utgår från den västsvenska, obrutna formen, troligen beroende på medellågtyskt inflytande. Den östsvenska, brutna formen själ föreligger i flera namn i Stockholms skärgård, t.ex. Själskär, Själbådan, Själkobbarna. Stundom skrivs den östsvenska formen (oriktigt) skäl, t.ex. av August Strindberg (i Hemsöborna).
- Varianter: själ, skäl
- Sammansättningar: sälunge, sälkut, sälskinn
Översättningar
däggdjur
- danska: sæl (da) u
- engelska: seal (en)
- franska: phoque (fr) m
- isländska: selur (is) m
- malajiska: anjing laut
- polska: foka (pl) f
- portugisiska: foca (pt) f
- ryska: тюлень (ru) m (tiulén')
- tyska: Robbe (de) f
- SAOB: säl, sbst. ¹: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/45/2.html
- Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1980): säl
