själ
Substantiv
själ
- (religion) människans inre odödliga väsen
- Etymologi: Från fornnordiska sál, ("själ, sinne"). Jämför fornengelska sāwol (“själ, liv, varelse”), från gemensam urgermansk rot *saiwalō (“själ”).
- Hyponymer: gast, gengångare, spöke, vålnad
- Besläktade ord: besjälad, själslig, själsligen
- Sammansättningar: folksjäl, själavandring, själaglad, själavård, själlös, själsfrände, själsliv
- Fraser: kropp och själ, vid, min själ
- Homofoner: skäl, stjäl
- (ålderdomligt) säl
- Varianter: sjel, skjäl, skäl
- Sammansättningar: själhund
Synonymer
ande, eterkropp
Översättningar
Översättningar
- bokmål: sjel (no) mf
- danska: sjæl (da) u
- engelska: soul (en)
- finska: sielu (fi)
- fornnordiska: sál
- franska: âme (fr), esprit (fr)
- italienska: anima (it) f, spirito (it) m
- japanska: 魂 (ja) (tamashii)
- nynorska: sjel f
- polska: dusza (pl) f
- portugisiska: alma (pt) f
- ryska: душа (ru) f
- spanska: alma (es) f
- tyska: Seele (de) f, Geist (de) m, Gemüt (de) n