sabel
Substantiv
sabel
- form av svärd med böjd eneggad klinga avsett som huggvapen
- Piraten var mycket duktig på att använda sin sabel.
- fäktgren med ovanstående vapen
- Pojken hade övat sabel i fem år.
Sammansättningar
- vapen
- sabeltandad
- sabeltandad tiger
Se även
Översättningar
vapen
- engelska: saber (en)/sabre (en)
- finska: sapeli (fi), säilä (fi)
- polska: szabla (pl)
- tyska: Säbel (de) m
